Hej o hå

 Största nyheten för er som inte följer på Facebook är att lilla Hoppsan kommer att stanna. Hon kommer att ha två ägare😋 farfar Uffe frågade barnbarnet på 2 år om hon ville ha lilla Hoppsan mot att hon får bo här. Gissa vad hon svarade? Men känns så rätt med den lilla.

Maja och jag var på utställning härom veckan. Trots att Maja vägrade gå i ringen fick en en andra plats och mycket fin kritik. De var iof bara tre men vi kom inte sist 

Så nu ska vi ut och träna på fler utställningar. 

I helgen hade vi CoolaCox promenad. Vi försöker ju träffas en gång i månaden och den som kan och vill dyker upp. Vi var på underbara Hovdala och gick en runda som Babbens fina matte visade oss. Tänk när löven slått ut ? 

Uppe på utsikten 

Ett jättefint collage av dagen som Hektor och Tottes matte gjort. Som Jag snor 😂

Blev väldigt glad när sonen och Nino också oväntat dök upp. 

Det är så nyttigt att gå runda med andra hundar , det tror jag alla vi tycker . Det är stor skillnad mot de vanliga vardagsrundorna man går själv. Sen brukar de få busa av sig lite lösa också. Och när hundarna är nöjda är det gott med en fika. Nästa runda blir i slutet av mars. 

Ni som följer märket kanske att hemsidan inte fungerar längre? Tyvärr har ’min’ hemsida leverantör bytt ägare. Blev så mkt dyrare och svårare att uppdatera så jag ledsnade. Men bloggen och Facebook lever vidare. 

Tungt igen

Jag som hoppades att 2023 skulle bli ett bra år iom den glada lilla överraskningen med  lilla pirat.

Men säg den lycka som varar. Smulan blev fästingbiten nyårsafton och svullnade upp mycket. När det lagt sig märkte vi att hennes mandlar fortfarande var förstorade. när det inte la sig kontaktade vi veterinär och där fick vi det allra värsta beskedet. Hon hade fått malingt lymfon och hade flera svullna lymfknutor i kroppen. Vi fick blott en vecka till med henne. Gick så fort. 

3 generationer

Det känns hårt,tufft och orättvist. Älskade Smulan ,vår bolltok.

Livet kommer aldrig bli detsamma.

Det är svårt att se framåt och ta nya tag eftér en sådan käftsmäll.Men nån stans gör man det. Glad att jag har er fina valpköpare och vänner. Som finns där. Tack för alla fina ord ni skrivit.

Cockerpromenad har hunnits med . Vi var inte många denna gång men vi som var med hade trevligt.

Har blivit fler långa rundor både i ensamhet och med vänner.

Vi har passat Thea som bor hos mamma och pappa. Jag har även gett henne en trimning och bad.

Anmält till utställning med Bettan i februari och har lite planer med flera valpköpare men mer om det när det blir dags.

 

Nytt år, nya tag

Är väl bara att erkänna att bloggandet för 2022 inte var mycket att hurra för.

Många orsaker bakom det men jag hoppas att kunna skriva lite mer iår.

Men kan ju ta lite om vad som hände under hösten .

Först och främst hade vi ju äntligen kennelträff! Två år med covid hade ju satt stopp för den och sen ev valpning på vår vanliga dag gjorde att vi hade den  17 september . De blev även på nytt ställe närmligen hemma hos Johanna och Ted där Salt bor som är Smulans halvbror. Så perfekt ställe och underbart väder och ja det var en härlig dag!

Vi startade med en promenad

sen när  vi kom tillbaka hade Uffe och Ted

korven klar så det var bara att hugga in och låta hundarna mingla ja även vi tvåbenta minglade.

så nyttigt för hundarna att mingla utan matte och husse .

Prata hundspråk med varandra .

Lilla Bettan var med och levde livet men som liten plutt kan behöva en tupplur.

Nike fick också vara med trots att hon inte är en cocker.

Vi hade tipsrunda och givetvis avslutades allt med cockerrace 

Om jag minns rätt vann Babben med familj tipsrundan 

och Max med familj cockerracet

tack än en gång för att vi fick vara hos er💕

Två utställningar har vi hunnit med i höst . Först ut Nike 

nästa som fick prova på att ställas ut var Bettan

Kan väl säga att jag är så nöjd med båda tjejerna.

Cockerpromenad har vi också haft.

Alltid lika trevligt och den 15/1 är det dags igen.

Sen har vi haft förhoppningar om valpar. Först ut blev Maja parade med hon gick tom.

Sen parade vi JoJo

 och bara för att slippa gå i ovisshet gjorde jag inte ett utan två ultraljud som båda visade en tom mage

så ska väl erkänna att det känts lite tungt och motigt. Men man ska aldrig sluta hoppas. I fredags morse tittade den här lilla pirattjejen ut;

ännu så länge är allt bara bra med henne. Ni kan följa hennes resa här:https://www.facebook.com/groups/673930341015638

Bettan och mormor Smulan.

Maja som lagt sig i korgen med får skinn och filtar.

Älskade barnbarnet och hennes favorit Nike.

Det var väl lite vad vi har haft för oss.

.

Mio på rymmen

 Så här några dagar efter det absolut värsta jag varit med om i mitt liv kan jag skriva ner och berätta om hur allt hände.

Mio känner sig stressad här hemma vilket jag berättat om tidigare och då är det Maja som råkar illa ut.

Förra söndagen höll det på att gå riktigt illa och vi insåg att vi måste göra nåt. Ge Mio den chans och hem hon förtjänar. Barnens kusin som är den lugnaste tryggaste person man kan tänka sig vill ge Mio en chans . Han har dessutom en trygg gammelgubbe att göra Mio sällskap. Mio kom till ro och verkade på alla sätt trivas. Men när de blev lämnade till dagmatten blev det för mycket på kort tid. Mio var otroligt stressad när dagmatte kom för att släppa ut ,de hade bara varit ensamma en stund. Mio rusar ut och hoppar över deras grind. Men dagmatte är på god väg att locka tillbaka henne när deras grannar släpper ut sina schäfrar som skrämmer Mio. Hon drar åt ett håll vi aldrig varit på. Snabbt får jag ett samtal och kastar mig i bilen samtidigt ringer jag Uffe som slutar jobbet och jobbar nära där hon försvann. Lite naivt trodde jag att när gammelmatte ropar så kommer hon.

Gunilla kommer också och bi börjar leta.

När sonen slutar deltar även han Vi får in en observation och vi är snabbt på plats. Sonen är 50 m ifrån henne när hon vänder och lunkar åt andra hållet.

Flera observationer under kvällen att hon synts vid riksväg 21 . Jag på med en reflexväst och går längs kanten i mörkret med bilar körandes i 100km/h och mer en halvmeter i från mig. Men i det läget är det inte viktigt. Uffe och Gunilla söker av området på andra sidan där jag är. Ett ungt par som dykt upp redan vid fältet där hon först sågs blev mina kvällsänglar. När jag första gången pratar med dem har killen och Daniel genomsökt i snår i mörkret där det kan finnas vildsvin. Denna fantastiska kille och tjej ser vi varje kväll körandes omkring och spana efter Mio.

Inget napp första kvällen och vid 22,30 gav vi upp.

vid gryningen på tisdag gav sig Uffe ut i skogen . Gunilla slöt upp på förmiddagen och jag efter jobbet.

Johanna valpköpare och vän med många mil att köra kom och gjorde ett jättejobb och spårade in ett område med min doft. Gunillas Uffe slöt upp så även Daniel. Detta gäng blev vårt sökteam. 

På tisdagseftermiddagen fick vi en observation kl 16,30 av en joggare som mött henne. I samma område som tidigare vilket var precis vad trodde ,att hon höll sig där våra dofter var. Räddningsdrönare skickades upp 2 st. Frivilliga som erbjöd sig! Tyvärr gav det inget resultat.

Sent även tisdagkväll fick vi ge upp men trots allt med lite hopp. Inga observationer vid vägen och 16,30 sågs hon välbehållen. Onsdagen gav sig Uffe åter ut i gryningen denna gång med Smulan till sällskap. Men hennes hjälp och en boll kunde alla snår undersökas. Jag möter dem när jag kommer ut. Strax kommer även Gunilla och så börjar vi dagens sökande. Vi delade oss och sökte på olika ställen inom samma område. Vi ännu en observation från dagen innan att hon synts på en grusväg . Johanna kommer efter jobbet. Vi har fått låna en åtelkamera som vi monterar och lägger lite mat vid. Fällar ligger sen tidigare utlagda. Vi drar igång grillen för att kanske matos ska locka fram henne. Men hela dagen och kvällen går utan en enda obseravation.

Att lägga sig den kvällen var tufft. Torsdagen var Uffe tvungen att jobba och jag höll på att göra mig klar så ringer telefonen. En kvinna som sett något brunt på vägen åt hel fel håll men trots allt rimligt avstånd. Då brister det för mig. Ringer till jobb och sjukanmäler mig. Bara gråter och slänger mig i bilen för att kolla men kan inte hitta någonting. Återigen åker jag ut i skogen. Kör runt , går runt, Gunilla sluter upp och är väldigt deppig. Bestämmer oss för att köra hem och äta .Daniel ringer han hade varit ute på morgonen och det stället han hade riggat med gott var tomt. Kan ju vara vilket djur som men han peppade mig och fick mig att hoppas. Mikaela skulle delta i sökandet idag och jag skulle hämta henne 16,30. Då är redan Uffe och Smulan ute. När jag hämtat Mickan och är på väg ringer Gunilla och vrålar `HON HAR BLIVIT SEDD`. Jag var typ 5 min ifrån stället. En kollega till Gunilla och Johanna vars son hade sett Mio rings till Sofia för att få signalement och sen gick larmet.

Vår söktrupp var snabbt samlad och det var ett begränsat område att söka av någon km närmare från där hon stack. Vi delade snabbt upp oss och gav oss ut. Vi letar och letar en å går precis bredvid. Johanna kollar efter blöta spår på cykelbanan där. Hon Uffe och Daniel tar den sidan. Uffe ser vad han tycker är spår vid å kanten och letar envist vidare i tät terräng och mycket taggtråd. Daniel måste åka och hämta Nino. Så ringer min telefon ! Det är Uffe som skriker JAG HAR HENNE KOM MED KOPPEL. Jag ringer Johanna som ser Daniel och ropar att han ska skynda tillbaka. Ringer Gunilla samtidigt som jag och Mikaela rusar mot bilen.

Uffe kommer med henne i famnen och hon har taggtråd kring bakbenen.

I bilen fanns en oslipad gammal sax. Några småkillar kommer på cykel och när vi precis fått loss Mio kommer de tillbaka med en bättre sax så gulligt.

Hela vårt team är samlat nu. Mio viftar på svansen och käkar mjukost medan tråden klipps loss. Hon får byta famn till Uffe nummer två men är lika glad för det.

Uffes ord om hur han fann henne.

Han hade sett spåren vid kanten och följt dem. Var nära att ge upp då det var i princip ogenomträngligt. Men tänkte lite till. Då ser han som en liten gräsgrotta och han sätter sig på knä. Tittar och tittar igen där är hon. Håller sig lugn för att inte skrämma henne. Pratar med henne frestar med godis till det säger KLICK i henne och hon kastar sig i hans famn.

Vi åkte direkt till djursjukhuset för undersökning förutom lite ytliga sår av taggtråden och svullnad kring låret och vulvan också efter taggtråd så var hon i bra form.

så skönt!!!!

Vi fick mycket samtal meddelande mm om att ta hjälp av ID hund.

Men vi valde att avvakta. Vi visste i vilket område hon befann sig i. Vi var en liten men väl sammansvetsad sökgrupp av personer som hon känner och är trygg med.

Kände att i detta läge var det inte aktuellt. Men ni ska veta hur tacksam jag är för er stöttning,

Mina kvällänglar jag aldrig fick möjlighet att tacka. Alla grannar mm som fanns i området. Alla ni andra som rörde sig i områdes som är ett visade sig populärt friluftsområde. Discgolf park, joggare ,hundrastare mm mm som alla höll ögonen öppna.

Alla som hörde av sig och ville hjälpa till att leta.

Inte minst Sofia och hennes son som gjorde att Mio blev hittat!

Ni fantastiska valpköpare som vill ställa upp. Jag har ju alltid sagt att jag valt det bästa!

Är så många att tacka och har missat många men ta åt er !!!!

 Och min älskade GUNILLA <3 som finns där i alla lägen, Johanna med all din styrka och kunskap, Daniel för allt din tid och din peppning när jag var på väg att rasa. Uffe (G) för att även du alltid finns för mig och Uffe. 

Jag och Uffe är så tacksamma över att ha er i våra liv!