Genomgått Svenska Kennelklubbens uppfödarutbildning

Genomgått Svenska Kennelklubbens uppfödarutbildning
Vi har genomgått Svenska Kennelklubbens uppfödarutbildning alla delar.

lördag 5 januari 2013

Lost


Det kan man säga att jag råkade bli idag.
Ska väl ta det från början
 
Vaknade upp till ett underbart väder och solen hade tittat fram

Längesedan vi var i Vedema tänkte jag och lastade bilen med hundar och åkte iväg
 
Det kändes som vår i luften och hundarna sprang som kalvar på grönbete.
Pga av löp har de ju varit i koppel ett tag nu.

Visst tar man sig ett vårdopp också eller hur?

Att där fanns isflak kvar i den lilla sjön var inget som bekymrade Lowa och Tindra.

Bara skaka av sig sen kör vi racet igen.
och jag gick och njöt av vädret naturen kände mig så rofylld och glad.

Vi gick ju på kända rundor som vi gått så många gånger förr
 
Vid bäcken där man ocks¨å kunde bada sig lite.
Tindra blir mer och mer badglad ju äldre hon blir



Sen tar man spången över till andra sidan.
Kändes som om vi var helt ensamma.
 
Sen när jag gått ett bra tag så kände jag inte igen mig riktigt
Men då såg jag:
Ahh orange slingan. Den följer jag.
Och vi gick och vi gick.
Terrängen var inte den lättaste och jag hade absolut ingen aning om var jag var
MEN
Då kom jag ut på Gunillas runda oj är jag här tänkte jag men till Gunilla skulle jag inte och svängde åt andra hållet.
Sen gick vi och gick vi.
Tindra fick lite kaninspaning.
Kom till slut ut på en grusväg.
Då trodde jag att jag visste var vi var.
HA säger jag bara.



 
Till och med hundarna började tröttna. Då ringde min telefon och h sen var jag tvungen att ringa Gunilla. När vi pratat en stund fnissade jag lite och sa att jag hade nog varit lite  vilse men var nog rätt nu. Förklarade var jag var trodde jag ,
Men big NO NO.
Var inte där jag alls jag trodde jag var. Då hade jag gått strax över 8 km låter kanske inte långt men i Vedema är det det. Jag hade nog minst lika långt tillbaka talade Gunilla om.
Pust suck och stön kände jag.
Men som ett under så efter en stund kommer världens bästa räddande ängel och har letat upp mig.
Jag var räddad!!!!
Inte svårt att gissa vem som hade denna vackra springare
Det var ju världens bästa Gunilla såklart.
Tack gumman för att du finns!!
 
Och den orange markeringen var skåneleden och den är lång!
 
 
Sen kan jag bara säga att jag är så otroligt SKITGLAD just nu!
Bara så att ni vet!

5 kommentarer:

Sandra sa...

Ha ha ha ha......de var liiiite rooooligt :)

Grabbarna boys sa...

Det var ju skönt att du kom till rätta....och jag har en mycket stark aning varför du är så glad :)
Kram!!

Emma o Malte sa...

hihi, ja tänk så det kan gå! Men vilken tur att du hade telefon med dig och att gunilla kunde komma o rädda dej :-)
Åhh vad vi är nyfikna på varför du är så glad! :-)
kramis

Anonym sa...

Man skojar inte bort att gå vilse på Vedema...minns en friluftsdag i skolan med orientering för många år sedan när jag var helt "lost i pannkakan" där!!!
Kram och god fortsättning!
Pernilla i Malmö

Eva sa...

Härligt med uppletande vänner!
Glädjen får du nog blogga om alltså....