olycka

I veckan som gick kunde det gått riktigt illa för Lilla.

Här är Mickans egna ord:

Igår trodde jag att vi skulle förlora vår lilla monsterbebis. Vid ca 23:00 hittade jag två kartor av mina mediciner, som var helt söndertuggade. Den ena är starkare än den andra. Påverkar de inte njurar och lever så är det något annat. Vi letar och letar, kryper på golvet med ficklampa, men inga kapslar hittar vi. Vi kommer fram till att hon har fått i sig två tabletter av varje sort, dvs en lika stark dos som jag tar. När klockan är över tolv, beslutar sig veterinären att vi ska komma in. Väl framme i Helsingborg går det fort. Lilla är fortfarande pigg, men väldigt röd i ögonen. Hon får en spruta som ska göra att hon blir illamående, och hon kräks hur mycket som helst. Veterinären tror att hon har hittat tabletterna, men vi får ändå Carbomix, som binder toxiska ämnen i kroppen, med oss hem. Som det ser ut nu, kommer allting bli bra. Men jag har nog aldrig varit så rädd, och känt mig så skyldig som jag gjorde igår. Narkolepsin har tagit så himla mycket ifrån mig, tänk så skulle den göra att jag förlorade min lilla bebis med?

Gilla ·