Känner att det är dags att dela med sig efter flera dagars diskussion i media om svininfluensa vaccinet och dess biverkningar.
Som jag skrivet tidigare i min blogg att jag fått ta över mycket av Lowas träning mm pga av Mickans sjukdom.
Och ja det är Narkolepsi hon drabbats av troligen pga av vaccinet.
För hennes del bröt det ut i början på juli och vi trodde hennes trötthet berodde på mycket jobb. Men tröttheten blev inte bättre.
Även humöret påverkas och när skolan började blev det tufft. I september togs första läkarkontakten på vårdcentralen där läkaren tyckte tonårströtthet och uppror. Tog en massa provar som visade att hon är fullt friskt. Men jag är som jag är och jag nöjde mig inte. Han kunde ta hur många prov han ville för något var fel. Enskilt samtal med Mickan ville han då ha där han ställer frågan: tycker du verkligen att du har något problem med detta. Som tur är har Mickan också mål i mun och svarade ; annars hade jag inte varit här. Till slut fick vi remiss till neurologen som remitterade vidare till Lund där en MLT-test (multipel sömnlatenstest) och den visade klart och tydligt vad det var hon hade. Mickan har haft tur för när väl remissen kommit iväg så blev hon kallad i november fick sedan en påskyndad remiss och MLT gjordes i dec och i januari blev hon insatt på medicin som definitivt inte är fri från biverkningar.Nu i april ska göras en bedömning om hon kommer att få fortsätta ta sitt körkort som legat på is sen i somras. Även andra stora frågor är vad ska man söka för högskoleutbildning? Mickan har fått tänka om vad hon vill bli. Tanken på ett aupair jobb känns avlägset något hon ville göra för att fördjupa sig i engelskan. Henns plan var att söka lärarutbildningen med inrikting språk. Men att jobba som lärare kräver mycket kraft ork och tålamod.
detta skriver jag inte som en tyck synd om Mickan blogg utan bara som mitt lilla inlägg om hur det är vara drabbad och omgivningens ibland totala oförstånd hur det är att vara drabbad och som anhörig att står bredvid och hjälpa när allt rasar. För att inte tala om min och Uffes ånger över att vi övertalade Mickan att ta sprutan. Livet blir helt enkelt inte som det var förut..... men vi stöttar oss med här hemma att vi har varandra och att det finns saker som är värre vi har Mickan kvar hos oss det är ingen dödlig sjukdom.
Kram på er alla