Tog vi paus i väntandet!
Kände att vi behövde ut och fylla lungorna med frisk luft.
Var ju ett helt fantastiskt väder.
Mycket lämpligt frågade Gunilla om vi ville hänga med på milen.
JAAAAAAAAAAA skrek jag och tjejerna.
Caspian fick stanna hemma med husse och mammorna/blivande
en underbar runda i en skog som faktiskt börjat torka upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar