För mig är livet som allra bäst när jag är ute mina hundar på promenad i skog och mark. Tyvärr blir det mindre av skog och mark sommartid eftersom jag är paniskt ormrädd. I vår har jag utmanat mig med stöd av Mickan att våga mig ut. Vi har gått härliga rundor i fina Skäralid men jag har våndats innan. Nu jobbar Mickan och jag är så less på att gå asfaltsrundor. Idag utmanade jag mig själv genom att utforska en ny runda jag sett men inte gått. Det var inte strålande sol men varmt. Väldigt nervös för jag visste ju inte alls hur denna slinga såg ut. Började bra med skogsväg, som blev smalare och smalare. Just när det var som smalast bara en stig med högt gräs vid båda sidorna började solen lysa. Då var jag inte kaxig. Började sjunga högt och hoppades på det bästa. Men sen kom vi in i härlig skog igen broar var byggda över ån och vi gick igenom en hage med kor, en råbock hoppade förbi , innan vi kom ut på grusvägen.
Alltså låter dumt men är så stolt över mig själv som vågade.
I bakhuvudet hade jag med mig att i förrgår mötte Uffe en huggis på hans och Smulans runda.
Men jag fixade det. Det enda tråkiga var att denna runda bara var 4,3 km.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar