Jag sitter här ikväll fortfarande skärrad och har ännu inte riktigt våga förstå hur illa det kunde gått om vi inte hade haft vår älskade underbara Prins
Den finaste av de fina
vackraste av de vackra
och
klokaste av de kloka
Prins Caspian!
Som i måndags natt/morgon räddade livet på oss.
Ska dra det från början.
Strax efter kl 02,00 började Caspian skälla högt ,vi var väl måttligt glada och försökte få tyst på honom men det gick inte.
Jag trött yrvaken tänkte kissnödiga, har ju Thea som det trycker på hos och Fidelie.
Upp och släpper ut dem.
Caspian kvar där uppe och skäller och en måttligt glad Uffe som inte gillade serenaden...då.
Gick upp och hämtade Caspian nu i efterhand kan jag inte förstå att jag inte reagerade på att han inte gick med ner med de andra.
Hundarna ute jag går på toa här nere , gör mig ingen brådska.
Nä jag ska gå upp och lägga mig igen hör jag en duns från toan där uppe.
Kommer upp för trappen ser att lampan är tänd på toa...tror jag
Öppnar dörren men lampan var i själva verket lågor i från taket och dunsen var när paxfläkten brinnande föll i golvet.
Skriker på Uffe DET BRINNER!!!!
Han rusar från sovrummet tittar in på toan rusar tillbaka och tar brandsläckaren skriker
RING 112!
Då drar brandvarnaren igång.
Jag tillbaka in i sovrummet tar Bruno och telefon rusar förbi toan som ligger i mitten av vår ovanvåningen. På den lilla stund jag varit inne och hämtad telefon och hund har röken fyllt hallen.
Ner och ringer. Uffe kommer ner efter att han tömt brandsläckaren då kommer vi på TEDDY:
Upp för trappan in i sovrummet där en yrvaken Teddy sitter i sängen och tittar.
Ner igen in med hundarna i bilen alla utom högdräktiga Thea så de är ur vägen när brandkåren kommer.
Tack vare att Caspian väckt hos och vi agerat så snabbt och rätt kunde Uffe hejda elden från att få fäste.
Det hade börjat brinna i reglar och isolering men tog sig inte vidare.
Brandmännen sa att det var en solskenshistoria och att vi hade änglavakt i form av Caspian.
Försäkringsbolaget rekommenderade oxfilè till Caspian middag.
Ett par bilder
Dagen efter kände både Uffe och jag att både vi och hundarna måste komma iväg och få luft och de springa av sig.
Vi åkte till Hovdala allihopa och är mötte vi ingen mindre än Victor och Anton
Har man inte varit ödmjuk inför livet tidigare så blir man.
Sist men inte minst så en stor KRAM till den finaste vän man kan !
En vän som Gunilla är inte alla förunnat!!!!
3 kommentarer:
Det är inte ofta jag är närmast ordlös inte.... Men inför detta....
Han ska ha oxfilé varenda dag resten av sitt liv! I alla fall lite på kulorna :)
Tack gode Gud att det gick som det gick!
Kram!
Vilken otrolig tur ni hade! Underbara Caspian!!!
Men Gud vilken tyr att allt gick bra för er!!
Kram Pernilla i Malmö
Skicka en kommentar