Genomgått Svenska Kennelklubbens uppfödarutbildning

Genomgått Svenska Kennelklubbens uppfödarutbildning
Vi har genomgått Svenska Kennelklubbens uppfödarutbildning alla delar.

lördag 31 oktober 2009

Caspian på rymmen

Trevlig helg!

På promenaden idag under sen eftermiddagen skrämde Caspian mig rejält. Det var ju så fint väder kallt och klart att jag beslöt mig att ta skogen trots att kl började närma sig 16,00 och det snabbt blir mörk. Jag hade som tur var bara Caspian och Tindra med mig. Beslöt mig för att Caspian skulle få springa fritt han har varit så duktig och lydig hela hösten och med mamma Tindra i kopplet brkar han aldrig vara långt borta. Men idag fick han upp ett spår och drog iväg. Även Tindra gick igång på något så det var nog nytt spår. Jag stod kvar och väntade hörde han skalla och sen kom han tillbaka. Skönt tänkte jag men han tvärvände och drog igen och denna gång hörde jag han skalla längre och längre bort. Att ropa på honom var helt meningslöst för han var i en helt annan värld. Nu började jag bli bekymrad. Dels om det skulle dyka upp fler på promenad som skulle bli irriterade över lös hund dels över att han helt stängt av. Började gå efter skallet såg han susa förbi en och annan gång jag kom längre och längre in i skogen och det började mörkna. Mitt lokalsinne är ju inte det allra bästa så jag var även bekymrad över att så småningom hitta ut. Skönt att ha Tindra med för dels "ropade" hon på honom och hon spårade honom.Jag höll på i nästan 1 timme med att försöka få tag i honom. Var både arg,rädd och orolig .Många tankar flög genom huvudet. Men jag följde och det var faktiskt Caspian som ledde mig ut för han spårade något så vi gick i cirkel och kom ut på känd mark där var jag rätt nära honom och tänkte jag drar mig utåt från skogen. Min plan lyckades en lång stund han var lite framför mig men på rätt håll till han tvärvände och försvann. Kl var då 16,50. Jag kände att vända om igen var meningslöst snart skulle jag inte se något ringa efter hjälp var inte heller någon lösning hur förklarar man var man är i skogen? Tindra ylade som en galning efter honom och det gick nog 10 min tills jag såg honom skymta bakom oss. Då började jag springa ifrån honom i full fart och äntligen kom han tillbaka. Matte som sticker nej hjälp tyckte han och drog snabbt efter mig och Tindra och jag var kvick att ta honom så fort han var nära.Så glad jag var men även arg och nu var det mörkt! Väl hemma blev det till att plocka grenar i massor som satt i pälsen det gillade han inte och nästan ylade när jag plockade. Men då tyckte jag inte synd om honom synden straffar sig själv sägs det.Denna timme han var på rymmen var nog en av de längsta i mitt liv. Fy sjutton säger jag bara.
Under tiden vi var i skogen hade Uffe och Mickan gjort halloween pumpa vilket Lowa tyckta var spännande
När Mickan tog detta kortet såg hon inte Lowa i mörkret som tittade fram. Ganska kul kort.
Sen blev det lite lördags gott. Mina hundar älskar morötter.



4 kommentarer:

Sandra sa...

Tja....dessa gener.....fniss...förstår att du blev både orolig och ARG...men så skönt att allt gick bra och att ni kom hem välbehållna alla tre. Inte kul när de rymmer..jag vet...flin...imorgon skall vi förstärka staketet på baksidan :)
Morötter har jag aldrig testat att ge mina...måste prova det någon dag:)
Superhäftigt kort med Lowa kikandes bakom pumpan.

Anonym sa...

Vår Tisha sticker också gärna titt som tätt. Hon är hur lydig som helst ända till hon får upp ett spår, då slår det lock i öronen... ha ha... Skönt att Caspian kom välbehållen tillbaka... =)

Katarina sa...

Men fy så oroligt! Jag hade fått panik. Smart drag av dig att springa bort ifrån honom - det skall jag lägga på minnet!

herman sa...

Usch, vad nervöst för dig!
Herman har börjat visa ett stort intresse för fåglar, så jag kan inte ha honom lös på samma vis längre.
Kram!