Usch är så där jätteledsen! Nu har Daniel åkt och Christopher åker imorgon bitt kl 07,30. Att man kan vara så ledsen över något som är något helt naturligt. De försvinner ju förhoppningsvis inte för gott men jag går här och är typ sista natten alla sov hemma,sista måltiden medan alla bor hemma också gråter jag en skvätt.Känner bara en så stor sorg i mig vill stoppa utvecklingen och ha mina barn små igen där mamma är viktigaste personen i världen. Funderar på alla våra bråk (mest med Christopher bägge känslomänniskor) om det är de minnena de tar med sig.Igår var vi och möblerade och gjorde fint i Daniels lägenhet.Kändes så bra att kunna göra det och sorligt att man inte kan göra det samma för Christopher. Kan inte ens köpa toapapper åt honom som var det första vi köpte åt Daniel. Som Stoffe precis sa du vänder allt till något sorgligt. Sen skulle jag ju inte vilja vara så här utan att det sista de ser innan de åker är en glad mamma men tyvärr. Nu blir det Adam och Eriks mamma som kör de till flyget. Jag hade så gärna viljat göra det men på ett sätt är det skönt att slippa det räcker med att köra honom till stationen här i Tyringe. Det är ju jobbigt för Stoffe med.Men vi ska köra upp till Umeå om ett par veckor med en del grjor så det är ju skönt och Daniel skulle komma hem om 1 månad sa han och snart är det jul och de kommer hem igen hoppas jag!
Hundarna då tyvärr ingen uppmärksamhet åt dem bara deras promenader annars inget speciellt för dem men snart så.
Genomgått Svenska Kennelklubbens uppfödarutbildning
Vi har genomgått Svenska Kennelklubbens uppfödarutbildning alla delar.
2 kommentarer:
Jag kan inte föreställa mig hur det känns men ni verkar ha ett nära förhållande och det är ju superbra :) Fast i såna situationer är det såklart svårt....tiden går snabbt och snart är dom där igen och ni tröttnar på dem ;) (tänker på mig och David som försvann i två år och nu är vi tillbaka och ska skjutsas överallt ha ha). Se till och ring dom mycket så känns det inte så ensamt!
Kram på dig!
Jag förstår att du är ledsen, kan inte tänka mig hur jag skulle må om mina barn flyttade så plötsligt. Sen att det är två av dem gör ju inte saken bättre. Stackare, du får hålla på att planera inför utställningen så du får annat att tänka på i stället. Kram Bodil
Skicka en kommentar