spår och överraskning.

Startar dagen blogg med att berätta för Sandra som höll på att skratta på sig när hon såg Thea i sin Mimmi overall  =)   att den som skrattade mest igår det var jag .....av glädje.

Efter vårt spår tog jag av henne overallen och vips ingen grenar inget grus en torr fin hund som gärna fick krypa ner i sängen
Inte så dumt med overall ändå=)


Theas andra spårtillfälle startade bra med uppehålls väder och en lagom ljummen kväll.

Men när spåren var lagda och vi skulle ha ett litet muntligt förhör då öppnade sig himlen på alla sätt. Först ösregn följt av åska där var jag på väg att åka hem. Gillar inte åska men Thea bryr sig inte . För att göra kvällen fulländad avslutade vädergudarna med en ordentlig hagelskur. Men men vi spårare är ett tåligt släkte och när förhöret var avklarat där jag för övrigt kunde alla frågorna och jag hade skämt ögon ur mig om jag inte gjort det är ju inte riktigt nybörjare=) Då var det dags att gå spår. Då kom överraskning nummer 1 vem kom gående på vägen om inte Gunilla och Ceasar!! In med Ceasar i min bil så fick Gunilla gå med att döma spår.

Inte lätt för hundarna då haglet fryst till spåret och temperaturen sjunkit.

ännu svårare blev det för Thea då hennes spårläggare lyckats lägga hennes spår i risspåret som skogmaskinen lämnar. Tittade man lite åt höger eller vänster kanonfin spårmossa och där i mitten en risgång där vårt spår låg. Men Thea jobbade på . Andra vinklen fanns det ett bloduppehåll i ,vilket inte ska vara i vinkel utan på raksträcka men hon fixade det. hon jobbade och jobbade och blev tills slut så trött. Spåret skulle vara 300 meter men var minst 450 meter och i svårterräng lämplig för championhundar. Tränarens ord. Sista sträckan då fick vi hjälpa henne lite så att hon skulle lyckas. Men klöven den bryr hon sig inte om men hon markerar spårslutet så matte nöjd.

Jag är även jättenöjd med hennes spårarbete inte så snabb än vilket är bra men nogrann tendenser till att slå vilket är naturligt för en cocker. Men jag märker att hon fortfarande är väldigt omogen. Men kul är det och vi är ett härligt spårgäng.

På parkeringen kom överraskning nummer två. Gunilla plockar fram ett litet fint paket ur fickan som jag får. Jag kunde inte blivit gladare för innehållet ett fransk utställningskoppel

Har ni sett så fint´? I svart och guld Gunilla vet att  jag suktat efter ett sådant länge men inte riktigt unnat mig det.

Tack snällaste du!!!

När jag skulle fota Thea tyckte Lowa det var höjden av fräckhet att inte hon fick vara med och gjorde allt för att hamna i bild så det fick ju bli ett på henne med.

Överraskning nummer tre igår var när jag kom hem så hade jag fått ett så fint mail från Ellas matte. Hon är en underbar hund på alla sätt och de har redan avverkat valpkursen och på börjat gundkursen. Ella tycker det är jättekul med kurs.

Finaste Ella som mörknat massor.